Igår var jag på Debaser för första gången. Eller åtminstone på deras utegård/veranda/patio eller vad de helst vill kalla det. Gick dit med Reb och Marie, det var gratis och vädret var fint. Först satt vi ocg lyssnade en stund på Moto boy. Han hade juvlig röst, dessutom såg han ut som han var gästskådis i "Buffy". Ett ansikte som gjort för amerikansk prime time-tv, en piffig liten läderoutfit balanserandes på gränsen mellan goth-rock och Village People och ett silverkors i örat. Han hade kunnat vara Spikes förlorade bror vilken dag i veckan som helst.
Efter ett tag anslöt Kristina, som var rasande hungrig. Eftersom jag haft en djävulsk dag på jobbet (limpistolskrig i klassen, missad lunch och cykelolycka på vägen hem var några av inslagen) beslöt jag mig för att göra K sällskap.
Anna rekommenderade deras quesadillas, så jag satsade på det trots att det fanns chili-burgare på menyn (och jag är barnsligt svag för stora mängder kött). K körde dock köttspåret.
Tyvärr kan jag inte säga att var imponerad. Servitrisen var vänlig, om än väldigt stressad och i köket var det tydligen total härdsmälta. Att vänta en timme på en allt kallare uteservering för att få en burgare och en grillad tortilla känns lite magstarkt. Och maten, när den väl kom var väl...eh, not worth waiting for direkt.
Brödet var gott och hade de obligatoriska sotkanterna. Men. Kycklingen var riklig, men torr. Osten var tuggvänlig, men i stor sätt smaklös. Salsan var iofs hemmagjord och innehöll färsk koriander, vilket alltid är ett plus. Tyvärr var den tillverkad på tomater som dött en plågsam död i ett kylskåp och var därför vattning och just det, smaklös. Ibland försökte de små bitarna färsk chili påkalla uppmärksamhet, men de mötte ett övermäktigt motstånd. Guacamolen såg ut (och smakade) som ghostbuster-slime. Dessutom var tillbehören ganska snålt tilltagna.
Jag blev väldigt mätt, jag led inte under måltiden, men jag tycker inte att det var värt 110 kronor.
Chili-burgaren var ok i smaken, men köttet var torrt och saknade den där rosa spänsten man vill ha i en perfekt hamburgare. Jag ska inte svära på det, men pommesen såg misstänkt strömlinjeformad ut också. Plus dock för det lite grövre brödet. En habil hamburgare, men med Vinylbaren runt hörnet och Bishops Arms gudomliga chili-burgare en cykeltur bort måste man prestera bättre än så.
Får hoppas att det bara rör sig om barnsjukdomar i köket, för stället är ju topp i övrigt.
Tur att Marie bakat en fantastisk rabarberpaj som tröst.
Idag skulle jag egentligen till Debaser igen och dricka lite öl, men jag blev så trött av jobb och träning. Dessutom var det ju Extras på tv. Oh, Extras! Den här säsongen är bättre än ettan hitills. Den är helt där uppe med de vassaste Office-avsnitten. Iofs nåddes någon slags komik-nirvana i förra avsnittet med David Bowies nidvisa, men dvärgar är ju alltid roligt.
Dessutom var Daniel Radcliffe rolig som kåt, känslomässigt störd barnstjärna. Fast inget, inget, klår Stephen Merchant.
Så istället för att stå och huttra med en öl i handen bakade jag bovetebullar och kröp upp i soffan.
Kryddiga bovetebullar
6 dl mörkt lantbrödsmjöl eller rågsikt
2 dl helt bovete
1 tsk salt
3 dl yoghurt (+halv-en dl vatten)
50 g jäst
2 msk olivolja
1 tsk korianderfrön
1/2 tsk anisfrön
1/2 tsk fänkålsfrön
1. Blanda mjöl, bovete och salt i en stor bunke. Sätt fram yoghurten i förväg, eller värm den försiktigt till rumstemperatur. Blanda ner jästen i den ljummna yoghurten, tillsätt den tillsammans med oljan till de torra ingredienserna. Blanda ihop till en kladdig deg. Tillsätt lite vatten vid behov. Jäs i 30 min
2. Rosta kryddorna på lagom värme i en torr stekpanna några minuter. Mortla dem. När degen är färdigjäst, börja knåda in kryddorna. Knåda degen smidig i 10 minuter. Låt sedan degen jäsa 40-50 minuter.
3. Sätt på ugnen på 200 grader. När degen är färdigjäst, forma den till en korv och dela i åtta delar. Rulla till bullar och lägg dem på en plåt. Gör två-tre snitt med en vass kniv på varje bulle och låt jäsa i tio min. Grädda sen i 15-20 minuter.
Du får ett jättegott matbröd, var sträva, mustiga kryddighet kommer att vara en perfekt kompis till en krämig soppa på någon vårprimör. Eller att bara äta varma med lite smör...
Efter ett tag anslöt Kristina, som var rasande hungrig. Eftersom jag haft en djävulsk dag på jobbet (limpistolskrig i klassen, missad lunch och cykelolycka på vägen hem var några av inslagen) beslöt jag mig för att göra K sällskap.
Anna rekommenderade deras quesadillas, så jag satsade på det trots att det fanns chili-burgare på menyn (och jag är barnsligt svag för stora mängder kött). K körde dock köttspåret.
Tyvärr kan jag inte säga att var imponerad. Servitrisen var vänlig, om än väldigt stressad och i köket var det tydligen total härdsmälta. Att vänta en timme på en allt kallare uteservering för att få en burgare och en grillad tortilla känns lite magstarkt. Och maten, när den väl kom var väl...eh, not worth waiting for direkt.
Brödet var gott och hade de obligatoriska sotkanterna. Men. Kycklingen var riklig, men torr. Osten var tuggvänlig, men i stor sätt smaklös. Salsan var iofs hemmagjord och innehöll färsk koriander, vilket alltid är ett plus. Tyvärr var den tillverkad på tomater som dött en plågsam död i ett kylskåp och var därför vattning och just det, smaklös. Ibland försökte de små bitarna färsk chili påkalla uppmärksamhet, men de mötte ett övermäktigt motstånd. Guacamolen såg ut (och smakade) som ghostbuster-slime. Dessutom var tillbehören ganska snålt tilltagna.
Jag blev väldigt mätt, jag led inte under måltiden, men jag tycker inte att det var värt 110 kronor.
Chili-burgaren var ok i smaken, men köttet var torrt och saknade den där rosa spänsten man vill ha i en perfekt hamburgare. Jag ska inte svära på det, men pommesen såg misstänkt strömlinjeformad ut också. Plus dock för det lite grövre brödet. En habil hamburgare, men med Vinylbaren runt hörnet och Bishops Arms gudomliga chili-burgare en cykeltur bort måste man prestera bättre än så.
Får hoppas att det bara rör sig om barnsjukdomar i köket, för stället är ju topp i övrigt.
Tur att Marie bakat en fantastisk rabarberpaj som tröst.
Idag skulle jag egentligen till Debaser igen och dricka lite öl, men jag blev så trött av jobb och träning. Dessutom var det ju Extras på tv. Oh, Extras! Den här säsongen är bättre än ettan hitills. Den är helt där uppe med de vassaste Office-avsnitten. Iofs nåddes någon slags komik-nirvana i förra avsnittet med David Bowies nidvisa, men dvärgar är ju alltid roligt.
Dessutom var Daniel Radcliffe rolig som kåt, känslomässigt störd barnstjärna. Fast inget, inget, klår Stephen Merchant.
Så istället för att stå och huttra med en öl i handen bakade jag bovetebullar och kröp upp i soffan.
Kryddiga bovetebullar
6 dl mörkt lantbrödsmjöl eller rågsikt
2 dl helt bovete
1 tsk salt
3 dl yoghurt (+halv-en dl vatten)
50 g jäst
2 msk olivolja
1 tsk korianderfrön
1/2 tsk anisfrön
1/2 tsk fänkålsfrön
1. Blanda mjöl, bovete och salt i en stor bunke. Sätt fram yoghurten i förväg, eller värm den försiktigt till rumstemperatur. Blanda ner jästen i den ljummna yoghurten, tillsätt den tillsammans med oljan till de torra ingredienserna. Blanda ihop till en kladdig deg. Tillsätt lite vatten vid behov. Jäs i 30 min
2. Rosta kryddorna på lagom värme i en torr stekpanna några minuter. Mortla dem. När degen är färdigjäst, börja knåda in kryddorna. Knåda degen smidig i 10 minuter. Låt sedan degen jäsa 40-50 minuter.
3. Sätt på ugnen på 200 grader. När degen är färdigjäst, forma den till en korv och dela i åtta delar. Rulla till bullar och lägg dem på en plåt. Gör två-tre snitt med en vass kniv på varje bulle och låt jäsa i tio min. Grädda sen i 15-20 minuter.
Du får ett jättegott matbröd, var sträva, mustiga kryddighet kommer att vara en perfekt kompis till en krämig soppa på någon vårprimör. Eller att bara äta varma med lite smör...
3 kommentarer:
Christian sade att servitrisen är sjukt störig och hans plan är att fälla henne någon gång när hon kommer ut med mycket mat så att hon får fejan i en hamburgare. Ah, denna fine man.
Mmm, nybakta bullar! Mer än gärna!
Hade glömt hur fantastiskt gott det är med bröd och bullar. Har inte ätit en riktig smörgås på 3 månader och kommer inte heller att få någon förens jag kommer hem till smörgåsland igen då koreanerna inte riktgt hajat detta med fullkorn, linfrön, rågmjöl etc.
Och rabarberpaj...Wow!
Du överlever jävla Komvuxstrul! Skit i det och blicka fram emot ett spännande år med olja, akvarell och annat kul!
Många kramar från mig och Mallis!
Hur var det i Götet då?
Skicka en kommentar