måndag 26 februari 2007

Nu har helgen v.8 tagit slut

Det har varit en bra helg. Lärde mig massage, fikade med vapendragarna och var på förlagsmässa på Inkonst. Såg Anna Jörgensdotter läsa, hon var jättebra, tror jag ska köpa hennes nya bok. Sen kom det en lönnfet poetman med Janne Josefsson/Jan Guillou-look, dvs urtvättad, svart t-shirt och förkorta jeans. Han började med att tala om sin poesi som "innehållande olika strukturer" och att den han "nu skulle följa var såsom ett pärlband".

Sen började han prata om han "älskade som en Apollon" sen kom en lång tråkig utläggning om hans virilitet som avslutades med "sen kom jag i din hand". Ungefär där somnade jag.
Åh, dessa medelålders män med Bukowski-komplex! Jag blir så trött. Det är verkligen vita, heterosexuella mäns privilegium att få hålla låda utan att ha något att säga.

På kvällen åt jag och Karin tapas på Plocke-pinn. Maten var okej, men inget speciellt. Priserna lite i överkant också. (Jamenar, 5 kr för ett durumbröd stort som en tablettask?! Dessutom var de flesta rätterna lite smaklösa, vilket förtar hela poängen med tapas-konceptet.) Sen mötte vi upp Karin och Johanna och såg "Little Children" (väldigt bra, se den!).

Idag har jag fikat på På Besök, tränat och krängt tre avsnitt av Carnivále med Marie. Nu blir det skönhetssömn.

torsdag 22 februari 2007

Vin-ångest och vin-kyckling

Ja, nu står ju helgen för dörren, så jag tycker det är hög tid att jag kommer ut ur garderoben som den moraltant jag är. Alltså: ta det för guds skull försiktigt med supandet!

Innan någon tror att den här bloggen är sponsrad av IOGT-NTO, så vill jag klargöra vikten av att skilja på äpplen och päron.

Jag är pro-vardagsberusning. Att dela en flaska vin till en god middag kan rädda vilken grå tisdag som helst. Att vara lite salongsberusad är inte ett tillstånd som fått någon att framstå i sämre dager. Vin (och i vissa sammanhang sprit) är gott, det gör en glad och höjer därmed livskvaliten. Dessutom ska vi inte börja prata om dess undergörande effekt i matlagning.

Men, måste tilläggas, operativ word här är måtta.

Hämningslöst helg-supande är en del av vår kultur och det tänker jag inte moralisera över här. Gud vet att jag haft min beskärda del av vansinnesfyllor. Eftersom jag numera är en mogen kvinna (läs:tant) har vansinnesfyllorna blivit allt färre och alltmer utspridda. Därför hade jag lyckats glömma bort hur jäkla dåligt man kan må.

Nu menar jag inte de rent fysiska effekterna, de är iofs nog så påtagliga, hänvisar vidare till IOGT-NTO-hemsidan (nä, jag är inte sponsrad, promise!) eller Gittos utmärkta guide till hur man bäst behandlar en bakfylla. Vad jag menar är det bottenlösa hål vi även väljer att kalla fylleångest.

Förra helgen fick jag en påminnelse om precis hur jävlig den kan vara och kännas. Kvällen började bra, var på förfest omgiven av idel vänner och bekannta, klämde en stor mängd billigt mousserande vin. Kände mig på topp, hade drag galoscherna, large than life etc. etc. Sen skulle vi vidare ut. Alla vile olika, så det slutade med att vi landade på gratis-Retro där det spelades sunk-reagge. Någonstans här började det gå snett. Musiken var tråkig, den goda stämningen ebbade långsamt ut och jag började känns en obehaglig känsla i magtrakten. Kände mig plötsligt oh so trött och sliten. Ful också. Då slog den till med full stryrka, ångesten med stort Å.

Ville bara därifrån, känslan i magen hade övergått till en klump och var på god väg mot stenblock. Cyklade hem samtidigt som jag stortjöt över allt och inget. Över diverse orättvisor, existensens vilkor och att killen jag spanat på börjat hångla med en annan tjej. Kände mig ömkligast och ensammast i världen. Däckade vid mitt köksbord och vaknade med ansiktet i en tidning som var full av intorkat snor och mascararester.

Ja herre. Det finns trevligare sätt att tillbringa en lördagnatt. Alkohol i stora mängder kan slå till lite var som helst i känsloregistert. Fyllan är en lös kanon, ett osäkrat vapen som en sinnesslö babian springer runt och avfyrar på måfå. Att bli full är att leka med sin mentala eld (ja och en hel del andra eldar också). Man kan bli euforisk lika väl som tokdeppig.

Jag vet ärligt talat inte om det är värt risken för min del längre.

Som tur var räddades den lilla människospillra jag var vid uppvaknandet på söndagen av att jag var bjuden på en fantastisk brunch hemma hos mina kompisar. Ostar från möllans ost! Hemmagjorda marmelader! Nybakade frallor! English breakfast! Croissanter med chokladkräm! Det går liksom inte att deppa vid åsynen av en perfekt mogen tryffelgetost.

Efter att ha ätit i några timmar och återhämtat mig från sockerkomat i ytterligare några timmar, satte jag den sista spiken i kistan på ångesten med att bjuda några av mina favoritpersoner på en hejdundrande söndagsmiddag, Kyckling, brysselkål och pancetta med rosmarin och marsalavin i ugn att äta med rostad citronpotatis!

Kycklingen
1 kyckling i delar alt. 4 kycklingfiléer
400 g brysselkål
150 g pancetta el. bacon
4-5 rödlökar
1-2 msk rosmarin
2 syrliga äpplen
1-2 msk färsk rosmarin
1 dl marsalavin (+ en extra skvätt)

1. Sätt ugnen på 175 grader. Rensa brysselkålen och gör ett kryss i botten med en kniv.Klyfta löken. Lägg pancettan i en varm stekpanna. När det börjar fräsa häller du i brysselkålen. Salta och peppra, tillsätt hälften av rosmarinen och hälften av marsalavinet. Rör runt alltihop i några minuter, inte för länge, brysselkålen ska inte bli för färdig.

2. Om du har hel kyckling: gnid in med salt och peppar, gör jack i skinnet och stick in rosmarin där. Om du använder filé: Salta och peppra, skåra kycklingen och tryck in rosmarin. Skiva äpplena grovt. Lägg allting i en ungsform med lock. Häll över resten av marsalavinet.

3. Grädda i ugnen i 25 min om du använder filéer eller 30-40 min om du använder dig av hela kycklingen (beronde på hur stora bitarna är). Ta av locket de sista fem minuterna och sätt på grill. Häll gärna på en extra skvätt vin precis mot slutet.

Servera med citronpotatis!

Citronpotatis

Klyfta potatisar, lägg dem i en ugnssäker form, häll på örtkryddor, gärna färsk, timjan el. rosmarin) Ringla över olja, salta och peppra. Tillsätt en liten nypa chili. Rosta i ugnen i 25-30 min eller till de känns klara. Mot slutet pressar du äver saften av en halv citron.



Räddaren i nöden.


P.S Det hela avrundades med vaniljglass och hemmagjord chokladsås smaksatt med chili och apelsin.

Edit: Marsalavin är ett kryddigt starkvin från Marsala på Sicilien. Det påminner lite om sherry och smakar torkad frukt och julkryddor. Finns på systemet och är jättegott till ost och svamp bla.

torsdag 15 februari 2007

Middagen med Anna var mycket trevlig, men jag måste erkänna att de mer avancerade planerna fick skrotas pga av tidsbrist. Anna kom trots allt inte förrän halv åtta och vid den tiden vill man ha gärna ha sin mat snabbt.

Förra gången Anna och jag skulle laga mat ihop hade vi tagit på oss den storslagna uppgiften att laga seitan, göra, sås, potatis och sallad att äta till, samt koka en vitlökssoppa till förrätt.

Vid halv elva på kvällen var vi ganska hungriga och jag var ganska full, eftersom jag försökt dämpa hungern med den medhavda vinflaskan. Men vad gjorde det när seitanen krävde ytterligare en timme eller så i ugnen.

You can't hurry seitan. You just have to wait.

Eftersom vi alltså ville vara färdigätna innan midnatt, bordlades projekt som hemagjord gnocchi och sötpotatispaj. Istället blev det sesam och parmesanpanerad aubergin och zucchini med sallad och bröd. Dessutom hade jag förberett en enkel efterrätt.



Parmesan- och sesampanerade grönsaker

ex. 1 zucchini och 1 aubergin
annars kan man använda t.ex lätt förkokta rotfrukter, tex potatis
3 ägg
1 dl vetemjöl
minst 200g riven parmensan
2-3 dl sesamfrön
en nypa chilipulver
1 tsk blandade örter
salt, peppar

olja att steka i


1. Skiva grönsakerna i 1 cm tjocka skivor, torka dem med hushållspapper.

2.Häll upp mjöl, sesamfrön och ägg på varsin tallrik.

3. Vispa äggen, riv ner hälften av osten och tillsätt kryddorna. Riv ner den andra halvan av osten med sesamfröna.

4. Värm en stekpanna med olja. Doppa grönsaksskivorna först i mjöl, sedn ägg och sist i sesam och parmesan blandningen. Stek dem på medelhög värme tills grönsakerna verkar mjuka och har en gyllenbrun färg.

5. Servera med sallad, bröd och myntayoghurt.




Busenkel citrussötma


Skiva en grapefrukt och en apelsin i tunna skivor. Skär bort det vita och plocka bort ev kärnor. Slå över en nya råsocker och en matsked rosenvatten. Täck med plast och ställ in i kylskåpet i minst en timme.

Innan du ska servera, hacka tre små eller en stor sesamkaka fint. Pulverisera inte det, låt lite större bitar vara kvar för att skapa struktur. Strö sesamhacket över apelsinskivorna. Ät med glass, grädde eller yoghurt och mascarpone smaksatt med lite florsocker.


Och middagens höjdpunkt: Anna!

onsdag 14 februari 2007

Revision

Insåg att jag skrivit 3oo rödbetsskott i förra inlägget. Jag menar naturligtvis 300 gram. Inte ens jag är så petig att jag kräver att man ska sitta och peta fram 300 stycken skott. Faktiskt.

tisdag 13 februari 2007

Söt potatis för söta ladies

Igår var jag på knytismiddag i goda vänners lag. Gamla ladyfest-gänget närmare bestämt. Eftersom de råkar vara förträffliga människor kände jag att det var min plikt att skämma bort deras smaklökar så gott jag kunde.




Sötpotatis och feta sallad med salvia och ingefära
1 sötpotatis
1 palsternacka
2 morötter
300 g skogschampinjoner
2 röda lökar
Marinad:
1 msk ingefära, riven
1 vitlöksklyfta, riven
1 tsk chilipasta (sambal olek, harissa el. liknande)
1 msk salvia, hackad
skal av en citron
saft av en halv citron
1 msk olja
tsk bruna senapsfrön (rotsakernas bästa vän!)
salt, peppar

250 gram fetaost
2 msk sesamfrön

Ett salladshuvud lollo rosso
300 rödbetsskott
några rejäla nävar ruccola
en god balsamvinäger
olivolja
citronsaft

1. Sätt ugnen på 200 grader. Skiva rotsakerna tunt, blanda ihop marinaden, gegga ihop med rotsakerna, bred på en plåt och laga tills grönsakerna är mjuka. När det är 10 minuter kvar lägger du till svampen och löken

2. Förbered salladen under tiden. Ta ut grönsakerna och låt dem svalna lite. Blanda allt i en stor skål, smula ner fetaosten ringla över lite balsamvinäger och en god olivolja, och ev. en skvätt extra citronsaft, salta och peppra.

Om några minuter kommer min finaste Anna på besök. Anna är nog den enda jag känner som är av lika stor matnördskaliber som jag. Förvänta er stordåd i morgondagens blogg alltså!

söndag 11 februari 2007

Fylle-turkfärs


Full och glad bidrar jag härmed med mitt strå till stacken i Lisas mäktiga sås-tävling. Kände att de riktiga proffsen fick göra upp om den klassiska färsen, jag håller mig till frifräsar-kategorin. Här kommer den, turkfärsen!

Turkfärs
250 gram nötfärs
250 gram lammfärs
3 gula lökar´(3 små el. 2 stora)
3 klyftor vitlök
100 gram sojouk (arabisk lammkorv)
300 gram bladspenat (färsk eller frusen)
2 burkar tomater
1 grön paprika
1/2 dl hackad bladpersilja
1-1/2 dl pinjenötter
1 msk olja
1 tsk harissa
1 tsk baharat*
2 msk tomatpure
1 kryddmått spiskummin
1 kryddmått koriander
1 tsk sumack**
1 msk granatäpplesirap alt. 1msk citronsaft
1 nypa socker el. honung
ev. en tärning grönsaksbuljong eller motsvarande mängd fond.
salt
peppar


1. Finhacka löken. Riv eller pressa vitlöken. Häll på oljan. Hacka korven fint och lägg till den. Tillsätt spiskummin, sumack, baharat, harissa och koriander. Om ni använder hela korianderfrön: glöm inte att krossa dem i en mortel eller med knivens handtag först. Stek i några minuter utan att löken tar färg, lägg i färsen och fräs den. Tillsätt tomatpuren och låt det hela steka i någon minut till. Korven är där för att ge den där härliga rökta sältan som man annars får av bacon. Gris är ju som bekannt inte så poppis i mellanöstern.


Salta och peppra, tillsätt salt peppar och ev. buljongen. Häll på tomaterna. Låt det puttra på låg värme i ca 40 minuter.


2. Nu häller man i bladspenaten, persilja (spara lite som dekoration), pinjenötter, granatäpplesirap och socker. Låt det puttra i 15 minuter till. Smaka av med salt och peppar, strö överbliven persilja ´över och servera med pasta och smulad fetaost och/eller svarta oliver. Vanlig hederlig parmesan går också bra!


* Kryddblandning som är mycket använd i mellanöstern, påminner en del om curry. Borde finnas färdigblandad i välsorterade butiker, annars kan man göra sin egen.
Alla kryddor ska vara malda
1 tsk kardemumma
2 tsk vitpeppar
2 tsk kanel
1 tsk muskot
2 tsk ingefära
4 tsk kryddnejlika
2 tsk spiskummin
2 tsk kryddpeppar

**Sumack är en krydda som har en syrlig smak, som citron fast "kryddigare".

tisdag 6 februari 2007

Bananer och trippel-by pass

Grey's Anatomy. Gotta love Grey's Anatomy. Det är det bästa modern tv kan uppbåda vad gäller ren och skär eskapism. GA är en fabel, en fantasivärld lika overklig som din genomsnittliga Tolkien-rip off.


För det första: alla är snygga. Alla. På det där utslätade botoxade post-"the Swan" snygga. Lite för tillrättalagda, lite för välfönade. När var du senast på en offentlig inrättning där alla tjänstemän var som hämtade ur en Calvin Klein-reklam (eller åtminstone ur en Ellos-katalog)?
På Konsum? På biblioteket? På posten? Nä, tänkte väl det.

För det andra: spektakulära händelser är vardagsmat, det skruvade är norm, man har blivit så blasé redan halvvägs genom första säsongen att man nästan börjar tro att det är vardag. Häri ligger det geniala: de flesta långkörande dramaserier försöker börja någonstans i verklighetens utkanter och sedan tvingas de successivt att skruva allting längre och längre och ut i kosmos ju djupare den kreativa krisen i manusrummet blir . (Paradexempel är t. ex Tre Kronor.)

Men inte Grey's Anatomy. Där la man ribban långt ute i vintergatan. Att det skulle handla om någon slags verklighetsskildring är bara läpparnas bekännelse. Manusförfattarna har sitt uppdrag klart för sig, att roa, att roa till varje pris.

Därför är det i princip kö-bildning till att ha sex i linneförådet, överläkare har tid att sitta och gulla med nyfödda bebisar på neo-natalavdelningen, andeutdrivning, folk med oadapterade granater i bröstkorgen och spektakulära ingrepp sker dagligen.

Inga tanter med hjärtsvikt, inga barn med influensa, inga alkisar som ramlat och spräckt ögonbrynet. Bara snygga människor med stålrör genom kroppen.

Alla snygga är jättesnygga, alla goda är jättegoda, de onda jätteonda och de sjuka jättesjuka (och jättesnygga).

Därför älskar jag Grey's Anatomy det är den bästa fantasivärld man kan fly in en tisdag kväll. Allting är så enkelt och ack så underhållande.

Gör som jag, baka en banankaka och bänka dig 21. 00!



Banankaka
5 mogna bananer
1, 5 dl farinsocker
0,5 dl rismalt- eller kornmaltssirap alt. mörk sirap
2 msk olja (ej oliv eller annan starksmakande olja)
2 ägg
1 tsk riven ingefära
2 dl sultanarussin
2 tsk bakpulver
3/4 dl grahamsmjöl
3 dl vetemjöl


valfritt: 3 tsk kakao


1. Värm ugnen till 175 grader. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper. Mosa bananerna med en potatispress eller en gaffel. Rör i alla ingredienser utom mjöl och bakpulver.

2. Blanda grahamsmjöl, vetemjöl och bakpulver i en annan skål.

3. Rör ihop mjölblandningen med resten av ingredienserna.

4. Häll smeten i formen och sätt in i ugnen i en timme. Man måste kanske täcka kakan med folie de sista minuterna ifall den börjar se svart ut.

5. Ta ut kakan och låt den svalna i formen. Den blir alldra godast om man låter den vila i ett dygn invirad i folie.

fredag 2 februari 2007

Dagens fynd från Abdos



Stor påse sultanarussin, kanderad cantaloupe-melon, stor mango, färsk koriander, rapsolja, spann med turkyoghurt, sötpotatis, apelsiner, granatäpple, grapefruit, brytbönor, halloumiost och hp-sås. (Den var på rea, hp-sås för 10 spänn! Jag är en sucker för att fynda.)


Och ja. Det är en kålrabbi i vänstra hörnet.



Delar av detta omvandlades till detta:

Omlette på favabönor, gröna bönor, spenat, vitlök och färsk koriander och chili. Åts med det som var kvar av det hembakade valnötsbrödet och en rejäl gobb med yoghurt.