onsdag 28 mars 2007

Baklava och melodram

Okej, jag haller pa att bli tokig. Av nagon obskyr anledning har natet jag sitter vid beslutat sig for att bojkotta blogger. Detta innebar att jag inte kan oppna en enda blogg, inklusive mig egen. Fast det gar tydligen utmarkt att skriva i sin blogg (tror jag iallafall, jag kan inte se resultatet).

Oh well. Har har inte hant sa varst mycket sen sist, har last bocker, rokt vattenpipa, hangt framfor tv:n och lekt med mina smakusiner. Det sistnamnda beror antagligen pa en svar abstinens fran smaglinen pa jobbet, for jag ar inte direkt barnkar i vanliga fall.

Arabisk tv ar ett kapitel for sig. Mest tittar vi pa en kanal som heter "Zaman", dvs "forr i tiden" och inte helt otippat visar gamla filmer. Mest fran Egypten. Egypten ar tydligen mellanosterns Bollywood. Forrutom samma hysterisk produktionstakt bestar de egyptiska filmerna av lika manga omotiverade sang-och-dans nummer och lika skissartad intrig. Ingen orkar ens dolja att intrigen i basta fall kommer i tredje hand (efter glassiga filmstjarnor och lackra dansnummer).

Nar man som jag inte riktigt hanger med i handligen, blir filmerna nastan surrealistiska. En man cyklar runt pa en cykel och sjunger tranande. Sen ar han pa en restaurang, en kvinna river av honom skjortan, de sjunger och dansar lite, upp-backande av restaurangens gaster. Plotsligt ar de ute i en grand dar folk skjuter knallpulverpistoler mot varandra. Nagon dor. En skum typ skrattar diaboliskt. Klipp till ett brollop, oklart vems, dar sjungs det och dansas i fyrtio minuter.
Unge mannen pa cykel (fast nu utan cykel) gar omkring och sjunger sorgset for sig sjalv. Hans springer pa kvinnan-som-rev-av-honom-skjortan. De omfamnas och smahanglar lite. Skumme typen dyker upp och skrattar diaboliskt igen. Alla blir radda, fast da kommer polisen springande och skjuter honom, varpa alla borjar sjunga och dansa hysteriskt, polisen inkluderat. Slut.

David Lynch hade varit stolt.

En annan serie verkar enbart besta av en kvinna med galet mycket rosa ogonskugga som grater hela tiden sa att mascaran rinner. Hon har aven en dotter med Downs syndrom. Hon brukar vara glad nar dottern ar med, sa jag tror inte det ar darfor hon grater. Lovar att efterforska.

Har just tryckt i mig en massa baklava, knafe och en massa andra bakverk sa jag kommer att ga in i sockerkoma nu tror jag.

Ha det bra allihopa!

söndag 25 mars 2007

Sitter pa ett internetcafe i Mezzeh i Damaskus. Namnet "Mezzeh" har savitt jag vet inget gemensamt med Meze (alltsa maten, eller snarare, hur den ats).

Resan ner gick bra. Vi var pa flygplatsen tre timmar innan planet gick, men han anda bara med att rusa genom tax-free pg av alla sakerhetskontrollerna. Kan vi inte aterinfora atlantangarna? Fast man far sakert inte ta med sig mer an en liter vatska pa dem heller...

I den evighetslanga sakerhetskon stod jag bakom en man med en vidunderlig jacka, en Scarface-jacka. Den var lader, lapptackesteknik och skilldrade olika scener ur filmen, komplett med ditsydda repliker och ett inte-helt-pa-pricken-portratt av Al Pacin0. Gud. Jag kunde inte sluta stirra pa den jackan. Hade jag varit fjorton och bott i Rosengard hade jag antagligen salt min mamma far att fa den. Det var en jacka som trancenderade alla kanda skalor. Var den graslig? Var den sa graslig sa att den blev cool? Det gick liksom inte att tillampa nagra kanda stilgrepp pa den. Den ar ett unikum och jag kanner mig priviligerad att ha fatt dela ko med den.

Kaptenen avslutade varje uttalande pa engelska med ett Ok-i? Som i "we are now ready for take-off. please fasten seatbealts, ok-i? Det skar sig lite med den annars officiella tonen.
Sekunden efter att planet hade tagit mark och piloten annonserat i hogtalaren att alla skulle forbli sittande tills planet hade stannat (ok-i?) reste sig planet upp som en man och alla borjade hysteriskt slita i sina vaskor och trangas mot utgangen. Ibland alskar jag verkligen araber.

Har ar allt bra, lite kallare an jag hade raknat med, sa jag kommer att for en gangs skull frysa arselt av mig har (oh the irony...)

Har varit en svang pa stan, atit farsk mandel, lilla morotter och nybakat brod (och en del annat ocksa saklart.) Ska forsoka ta tag i fotandet ocksa.

Ha det gott!

söndag 18 mars 2007

Tar mig så an utmaningen från K. Eller tja, utmaning och utmaning, jag har betydligt mer än fyra konstigheter på mitt konto. Här kommer dock ett litet urval:

1. Jag har inget luktsinne
Alltså inget över huvudtaget. Har aldrig haft. Det konstigaste med detta är
att mitt smaksinne är helt utvecklat. Det skulle vara mycket svårt att ha en matblogg annars.
Man kan spekulera om mitt smaksinne tom förhöjts för att kompensera. Det trodde en kompis till mig. Han kallade mig dessutom "Beethoven" (som ju komponerade fast han var döv).

2. Jag har alltid haft ett oresonligt hat mot delfiner
Om ni bara visste vad de där pseudo-torskarna sysslar med när de inte är på Kolmården...

3.När jag blir överförfriskad har jag en tendens att somna på konstiga ställen
exempel: under en bil, på en högtalare, i en trappuppgång, sittandes på en toalett

4. Jag kan inte slänga mat
Alltså har jag en påse i frysen med infrysta tomat-stammar som en dag ska kokas buljong på...

Toppen på isberget som sagt. Annars har helgen varit lugn och skön. Hemmahäng i fredags, igår var jag på fantastisk kareokefest i Lund och idag ska ännu några av Lisas rätter provlagas

tisdag 13 mars 2007

Jag är levande igen

Efter att ha varit helt utslagen av influensa/ebolaviruset/bondsnuvan-from-hell tänkte jag nu göra comeback i bloggosfären.

Även om jag hade varit lite, lite piggare (pigg nog att slå på en dator t.ex) hade det känts rätt inaktuellt att skriva om mat. Mina smaklökar hade krypt ihop av ett hörn och led av dödsryckningar, den enda föda jag fick i mig var enchinagaard och thaikaway eller sushi som samariter i bekantskapskretsen barmhärtigt medförde med jämna mellanrum.

Men nu tar jag nya friska tag alltså. Har varit och provianterat på Abdos, Asien-livs och Möllans ost. Nya stordåd väntas!

torsdag 1 mars 2007

Ostporr

Gud. Jag. är. så. mätt. Har precis återvänt från Möllans osts "Ost- och vinkväll. Tolv (tror jag) ostar, från en sammetslen Morbier de Cleron, mild som vårvind, genom hela ostzodiaken till ostarnas konung, Vieux Berger Roquefort. Salt, grynig, med en sötsur underton. En smak som tog hela munnen i besittning och bara fortsatte blomma ut. Åh. Inga ord kan ändå göra den rättvisa.

Allt avnjöts med tre sorters vin, diverse kex och surdegsbröd, samt kompotter på kvitten, nypon och fikon.

Är fortfarande lite för mätt för att kunna göra en fullständig beskrivning, den kommer senare. Då åt jag ändå bara upp hälften av osten. Enligt familjesed hade mamma medfört två plastpåsar i handväskan i vilka överbliven ost smugglades ner. Inte så classy kanske, men hey, vi hade betalat för det. Dessutom vet de som känner mig hur ont det gör i mig när god mat går till spillo.