torsdag 22 februari 2007

Vin-ångest och vin-kyckling

Ja, nu står ju helgen för dörren, så jag tycker det är hög tid att jag kommer ut ur garderoben som den moraltant jag är. Alltså: ta det för guds skull försiktigt med supandet!

Innan någon tror att den här bloggen är sponsrad av IOGT-NTO, så vill jag klargöra vikten av att skilja på äpplen och päron.

Jag är pro-vardagsberusning. Att dela en flaska vin till en god middag kan rädda vilken grå tisdag som helst. Att vara lite salongsberusad är inte ett tillstånd som fått någon att framstå i sämre dager. Vin (och i vissa sammanhang sprit) är gott, det gör en glad och höjer därmed livskvaliten. Dessutom ska vi inte börja prata om dess undergörande effekt i matlagning.

Men, måste tilläggas, operativ word här är måtta.

Hämningslöst helg-supande är en del av vår kultur och det tänker jag inte moralisera över här. Gud vet att jag haft min beskärda del av vansinnesfyllor. Eftersom jag numera är en mogen kvinna (läs:tant) har vansinnesfyllorna blivit allt färre och alltmer utspridda. Därför hade jag lyckats glömma bort hur jäkla dåligt man kan må.

Nu menar jag inte de rent fysiska effekterna, de är iofs nog så påtagliga, hänvisar vidare till IOGT-NTO-hemsidan (nä, jag är inte sponsrad, promise!) eller Gittos utmärkta guide till hur man bäst behandlar en bakfylla. Vad jag menar är det bottenlösa hål vi även väljer att kalla fylleångest.

Förra helgen fick jag en påminnelse om precis hur jävlig den kan vara och kännas. Kvällen började bra, var på förfest omgiven av idel vänner och bekannta, klämde en stor mängd billigt mousserande vin. Kände mig på topp, hade drag galoscherna, large than life etc. etc. Sen skulle vi vidare ut. Alla vile olika, så det slutade med att vi landade på gratis-Retro där det spelades sunk-reagge. Någonstans här började det gå snett. Musiken var tråkig, den goda stämningen ebbade långsamt ut och jag började känns en obehaglig känsla i magtrakten. Kände mig plötsligt oh so trött och sliten. Ful också. Då slog den till med full stryrka, ångesten med stort Å.

Ville bara därifrån, känslan i magen hade övergått till en klump och var på god väg mot stenblock. Cyklade hem samtidigt som jag stortjöt över allt och inget. Över diverse orättvisor, existensens vilkor och att killen jag spanat på börjat hångla med en annan tjej. Kände mig ömkligast och ensammast i världen. Däckade vid mitt köksbord och vaknade med ansiktet i en tidning som var full av intorkat snor och mascararester.

Ja herre. Det finns trevligare sätt att tillbringa en lördagnatt. Alkohol i stora mängder kan slå till lite var som helst i känsloregistert. Fyllan är en lös kanon, ett osäkrat vapen som en sinnesslö babian springer runt och avfyrar på måfå. Att bli full är att leka med sin mentala eld (ja och en hel del andra eldar också). Man kan bli euforisk lika väl som tokdeppig.

Jag vet ärligt talat inte om det är värt risken för min del längre.

Som tur var räddades den lilla människospillra jag var vid uppvaknandet på söndagen av att jag var bjuden på en fantastisk brunch hemma hos mina kompisar. Ostar från möllans ost! Hemmagjorda marmelader! Nybakade frallor! English breakfast! Croissanter med chokladkräm! Det går liksom inte att deppa vid åsynen av en perfekt mogen tryffelgetost.

Efter att ha ätit i några timmar och återhämtat mig från sockerkomat i ytterligare några timmar, satte jag den sista spiken i kistan på ångesten med att bjuda några av mina favoritpersoner på en hejdundrande söndagsmiddag, Kyckling, brysselkål och pancetta med rosmarin och marsalavin i ugn att äta med rostad citronpotatis!

Kycklingen
1 kyckling i delar alt. 4 kycklingfiléer
400 g brysselkål
150 g pancetta el. bacon
4-5 rödlökar
1-2 msk rosmarin
2 syrliga äpplen
1-2 msk färsk rosmarin
1 dl marsalavin (+ en extra skvätt)

1. Sätt ugnen på 175 grader. Rensa brysselkålen och gör ett kryss i botten med en kniv.Klyfta löken. Lägg pancettan i en varm stekpanna. När det börjar fräsa häller du i brysselkålen. Salta och peppra, tillsätt hälften av rosmarinen och hälften av marsalavinet. Rör runt alltihop i några minuter, inte för länge, brysselkålen ska inte bli för färdig.

2. Om du har hel kyckling: gnid in med salt och peppar, gör jack i skinnet och stick in rosmarin där. Om du använder filé: Salta och peppra, skåra kycklingen och tryck in rosmarin. Skiva äpplena grovt. Lägg allting i en ungsform med lock. Häll över resten av marsalavinet.

3. Grädda i ugnen i 25 min om du använder filéer eller 30-40 min om du använder dig av hela kycklingen (beronde på hur stora bitarna är). Ta av locket de sista fem minuterna och sätt på grill. Häll gärna på en extra skvätt vin precis mot slutet.

Servera med citronpotatis!

Citronpotatis

Klyfta potatisar, lägg dem i en ugnssäker form, häll på örtkryddor, gärna färsk, timjan el. rosmarin) Ringla över olja, salta och peppra. Tillsätt en liten nypa chili. Rosta i ugnen i 25-30 min eller till de känns klara. Mot slutet pressar du äver saften av en halv citron.



Räddaren i nöden.


P.S Det hela avrundades med vaniljglass och hemmagjord chokladsås smaksatt med chili och apelsin.

Edit: Marsalavin är ett kryddigt starkvin från Marsala på Sicilien. Det påminner lite om sherry och smakar torkad frukt och julkryddor. Finns på systemet och är jättegott till ost och svamp bla.

6 kommentarer:

Jessica sa...

Tant? Du är 23...
Men sant är att man blir mindre angelägen att blanda nån helvetesbrygd och sätta i sig den för att uppnå berusning till vilket pris som helst i takt med stigande ålder (hur pretentiöst lät det där då)? Hursomhelst, du förstår vad jag menar...

Jens sa...

Word alltså, det är inte bara en dans på rosor med alkohol. Det blir lätt att man koketterar med sin alkoholkonsumtion och tycker man är fräck, jag exempelvis.

Läckert recept förresten och Marsala är riktigt smarrigt. Passar faktiskt även till potatis som är kokt och får steka med vinet

LITTLE LUCY sa...

Visst var det dig jag såg inne på pressbyrån på malmö central vid nio tiden i fredags? Jag är inget freak eller så. Men jag fick syn på din blogg precis innan jag åkte och du var dig lik! Glad och söt!

Sannah sa...

Jessika: Oroa dig inte, förstår precis vad du menar och håller med dig. Förövrigt menar jag att "tant" är mer ett mentalt tillstånd/livsstil än en ålder. Ja, orkar inte riktigt utveckla resonemanget, but anyway.

Jens: kokettera med sitt alkoholbruk är i stort sett en folksjukdom, jag har definitivt gjort det. Undra om marsalapotatisen skulle vara god med kycklingen? En hel måltid som simmar i marsala liksom...

Jens sa...

Kan bli lite overkill men klassikern Scaloppine al Marsala rekommenderas tillsammans med Patate al Marsala.

Anonym sa...

bra start