tisdag 6 februari 2007

Bananer och trippel-by pass

Grey's Anatomy. Gotta love Grey's Anatomy. Det är det bästa modern tv kan uppbåda vad gäller ren och skär eskapism. GA är en fabel, en fantasivärld lika overklig som din genomsnittliga Tolkien-rip off.


För det första: alla är snygga. Alla. På det där utslätade botoxade post-"the Swan" snygga. Lite för tillrättalagda, lite för välfönade. När var du senast på en offentlig inrättning där alla tjänstemän var som hämtade ur en Calvin Klein-reklam (eller åtminstone ur en Ellos-katalog)?
På Konsum? På biblioteket? På posten? Nä, tänkte väl det.

För det andra: spektakulära händelser är vardagsmat, det skruvade är norm, man har blivit så blasé redan halvvägs genom första säsongen att man nästan börjar tro att det är vardag. Häri ligger det geniala: de flesta långkörande dramaserier försöker börja någonstans i verklighetens utkanter och sedan tvingas de successivt att skruva allting längre och längre och ut i kosmos ju djupare den kreativa krisen i manusrummet blir . (Paradexempel är t. ex Tre Kronor.)

Men inte Grey's Anatomy. Där la man ribban långt ute i vintergatan. Att det skulle handla om någon slags verklighetsskildring är bara läpparnas bekännelse. Manusförfattarna har sitt uppdrag klart för sig, att roa, att roa till varje pris.

Därför är det i princip kö-bildning till att ha sex i linneförådet, överläkare har tid att sitta och gulla med nyfödda bebisar på neo-natalavdelningen, andeutdrivning, folk med oadapterade granater i bröstkorgen och spektakulära ingrepp sker dagligen.

Inga tanter med hjärtsvikt, inga barn med influensa, inga alkisar som ramlat och spräckt ögonbrynet. Bara snygga människor med stålrör genom kroppen.

Alla snygga är jättesnygga, alla goda är jättegoda, de onda jätteonda och de sjuka jättesjuka (och jättesnygga).

Därför älskar jag Grey's Anatomy det är den bästa fantasivärld man kan fly in en tisdag kväll. Allting är så enkelt och ack så underhållande.

Gör som jag, baka en banankaka och bänka dig 21. 00!



Banankaka
5 mogna bananer
1, 5 dl farinsocker
0,5 dl rismalt- eller kornmaltssirap alt. mörk sirap
2 msk olja (ej oliv eller annan starksmakande olja)
2 ägg
1 tsk riven ingefära
2 dl sultanarussin
2 tsk bakpulver
3/4 dl grahamsmjöl
3 dl vetemjöl


valfritt: 3 tsk kakao


1. Värm ugnen till 175 grader. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper. Mosa bananerna med en potatispress eller en gaffel. Rör i alla ingredienser utom mjöl och bakpulver.

2. Blanda grahamsmjöl, vetemjöl och bakpulver i en annan skål.

3. Rör ihop mjölblandningen med resten av ingredienserna.

4. Häll smeten i formen och sätt in i ugnen i en timme. Man måste kanske täcka kakan med folie de sista minuterna ifall den börjar se svart ut.

5. Ta ut kakan och låt den svalna i formen. Den blir alldra godast om man låter den vila i ett dygn invirad i folie.

3 kommentarer:

j sa...

låter som en väldigt god banankaka!

Husmodern sa...

14e mars, säger jag bara! 14e mars!!! Så spännande att jag bara döööör!!

Simon sa...

Det kanske verkar konstigt men jag tror jag älskar dig. Eller det faktum att du har recept i varje inlägg, oavsett vad det månde handla om. Just nu har jag inte nog tid att prova på alla nya recept som kastas på mig men jag har bokmärkt (bokmärkat?) din blogg för att någon gång prova på seitan och turkfärs och allt annat.

Och alla dessa känslor kommer efter att jag slösurfat runt hos dig under typ en halvtimma.